-
1 råka
råka21. v/t (an)treffen2. v/i geraten, kommen;råka höra (komma, se) zufällig(erweise) hören (kommen, sehen);råka i brand in Brand geraten;råka i klämma in die Klemme geraten;det har råkat bli hans yrke es ist nun einmal sein Beruf geworden;råka 'fast gefasst ( umg geschnappt) werden;råka i luven på varandra sich (Dat) in die Haare geraten;råka på ngn an jdn geraten;råka på ngt auf etwas (Akk) stoßen;råka illa ut übel ankommen, umg sich in die Nesseln setzen;råka 'ut för ngn jdm in die Quere kommen, jdm in die Hände fallen;råka 'ut för obehag sich (Dat) Unannehmlichkeiten zuziehen;råka 'ut för en olyckshändelse einen Unfall erleiden